• Arbetarbladet
• 02.06.2025
• 20:05
• (Päivitetty: 02.06. 23:09)

Presidentvalet i Polen såg ut att bli en riktig nagelbitare i och med att landet är ytterst tudelat. En av de största vinnarna i det jämna presidentvalet är USA:s president Donald Trump eftersom den kandidat som han stödde vann valet.

En av valets största förlorare är Polens premiärminister Donald Tusk eftersom hans favorit förlorade igen. Borgmästaren i Warszawa Rafał Trzaskowski fick 49,1 procent av rösterna den här gången. Resultatet är snäppet bättre än i presidentvalet 2020 som Trzaskowski förlorade mot Andrzej Duda med 49,0 procent mot 51,0 procent för Duda. Det nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa (PiS) vann igen. Polens nästa president heter Karol Nawrocki och han fick 50,9 procent av rösterna. Nawrocki är inte medlem i något politiskt parti men hans kampanj stöddes av PiS.

Jarosław Kaczyński grundade PiS år 2001 tillsammans med tvillingbrodern Lech Kaczyński och Jarosław Kaczyński har varit partiledare sedan 2003. Premiärminister har han varit 2006-2007 men under alla de åren som PiS var vid makten var han en stark partiledare som styrde i kulisserna. Han och Donald Tusk har varit de två starka figurerna i den polska politiken för en längre tid och valkampen mellan Nawrocki och Trzaskowski var den senaste omgången i maktkampen mellan de två giganterna i polsk politik.

Presidentposten är inte den mäktigaste posten i Polen, så det är lätt att förstå varför varken Tusk eller Kaczyński kandiderade i valet. Kaczyńskis tvillingbror Lech som omkom i flygolyckan i Smolensk var president 2005-2010, medan Jarosław Kaczyński förlorade presidentvalet 2010 mot Bronisław Komorowski som var dåvarande premiärministern Tusks favorit. Jarosław Kaczyński, som är ogift, har svårt att hävda sig i ett personfixerat presidentval men han har lyckats handplocka en vinnande kandidat i tre presidentval i rad: Andrzej Duda 2015 och 2020 samt Karol Nawrocki 2025.

Donald Tusk kommer fortsättningsvis att vara den mäktigaste politikern i Polen men hans koalitionsregering är bakbunden av presidentens vetorätt. Det ligger en viss historiens ironi i detta eftersom uttrycket polsk riksdag härstammar från perioden då Polens utveckling hämmades av en för liberal användning av vetorätten. I det polsk-litauiska samväldets parlament sejmen praktiserades liberum veto mellan 1652 och 1791. På den tiden kunde vilken adelsman som helst i sejmen blockera ett lagförslag med sin vetorätt. Grannländerna som Preussen och Ryssland gjorde sitt yttersta för att försvaga Polen genom att locka polska adelsmän till att blockera lagförslag i sejmen.

Sedan Donald Tusk återkom som premiärminister i december 2023 har den avgående presidenten Andrzej Duda blockerat många av regeringens reformer. Eftersom ingenting i Karol Nawrockis kampanj tydde på konsensussökande, är ett liberalt utövande av vetorätten att förvänta av honom så länge premiärministern inte kommer från PiS. Om PiS lyckas återfå regeringsmakten i nästa parlamentsval, blir presidenten åter igen en huvudsakligen representativ figur, men så länge partiet är i opposition, är presidentens vetorätt Kaczyńskis tyngsta vapen mot Tusk. Utövaren av vetorätten byts nu ut när Nawrocki efterträder Duda, men så länge Tusks koalition hålls ihop förändras inte så mycket i polsk politik efter det här presidentvalet.

I flera år har de två tyngsta partierna i Polen varit polska motsvarigheter till Samlingspartiet och Sannfinländarna. Tusk som leder Samlingspartiets systerparti Medborgarplattformen har profilerat sig som en förkämpe för rättsstaten, men annars är han en moderat högerpolitiker vars linje liknar vad till exempel CDU står för i Tyskland. För att sitta vid regeringsmakten har Tusk fått bilda en allians med den politiska vänstern, men själv är han ingen vänsterpolitiker.

Jarosław Kaczyński har i vissa frågor kunnat profilera sig som ekonomiskt till vänster om Tusk. En förklaring till den bestående populariteten av PiS är att de områden i Polen som upplever sig eftersatta i den ekonomiska utvecklingen har fortsatt att lyssna till de nationalistiska locktonerna. Presidenten har vetorätt över statsbudgeten och detta kan Karol Nawrocki nu, i samråd med PiS och Kaczyński, använda sig av för att försöka fälla Tusks regering.

Historikern Karol Nawrocki föddes den 3 mars 1983 i Gdańsk där han var chef för Museet över andra världskriget 2017-2021. Som museichef förfäktade han en nationalistisk historiesyn. Sedan 2021 har han varit chef för Institutet för det nationella minnet. Som ung deltog han i huliganslagsmål vid fotbollsmatcher. Nawrocki har medgett att så var fallet och han avser snarast att den erfarenheten gör honom tillräckligt tuff som president.

Valets förlorare Rafał Trzaskowski föddes den 17 januari 1972 i Warszawa där han har varit borgmästare sedan november 2016. Han har fått det ironiska smeknamnet ”Bonjour” för att han talar förutom för polska flytande italienska, engelska och spanska. Smeknamnet är intressant med tanke på att just franska inte hör till hans starkaste språk men många anser att han är för intellektuell för att gå hem hos genomsnittspolacken. Trzaskowski har varit EU-parlamentariker innan han blev borgmästare i Warszawa och smeknamnet påminner om Bryssel och Strasbourg där franska talas. En intellektuell presidentkandidat som förlorar två presidentval i rad för att han inte uppfattas som tillräckligt folklig drar till minnes Demokratiska partiets kandidat Adlai Stevenson i 1950-talets USA.

Motståndet mot EU har varit en viktig fråga för PiS, medan den nuvarande premiärministern Donald Tusk är en av Polens EU-vänligaste politiker. Hade Trzaskowski vunnit valet, kunde Polen ha blivit en drivande kraft mot djupare integration i Europa. Nu kommer Nawrocki att trycka på bromspedalen med hjälp av vetorätten. Ett mindre engagerat Polen kan betyda ett svagare EU i längden, något som gynnar USA, Kina och Ryssland.

Nawrocki träffade Donald Trump i början av maj 2025 i Ovala rummet i Vita huset i Washington, D.C. På hans valmöten har anhängarna viftat med USA:s flaggor, något som har tolkats som ett direkt stöd till trumpismen bland hans anhängare. Om Nawrocki står för kyliga relationer till Bryssel, vill han ha nära relationer till den blivande kollegan Trump vars politik på många sätt påminner om hans egen. Också stilmässigt är Trump en förebild för Nawrocki.