• Arbetarbladet
• 08.06.2025
• 14:00

Juni är här, men sommaren verkar ännu inte helt hittat hit… eller har den? Kanske det är dags att öppna våra ögon för både vad våra barndomsminnen och vår verklighet bjuder på för lärdomar.

Varje vår väntar många av oss på att sommarvärmen ska anlända. Många gånger blir vi besvikna över att steget in i sommarmånaden juni inte är lika med shortsväder och solbad. Tvärtom, får vi ofta snällt behålla långbyxorna och jackan på för att inte dra på oss en envis förkylning. Hur det kommer sig att vi gång på gång blir lika besvikna, trots att vi vid det här laget borde veta bättre, är en gåta … eller?

Jag minns mina barndomssomrar med värme och kärlek. Redan i maj var det så varmt att man kunde ha kortärmat på daghemsgården eller under rasterna i skolan och tanken på att snart få sjunga “Den blomstertid nu kommer” fick det att spritta i benen av lycka. Oftast var vädret soligt och vackert, med en varm regnskur eller ett härligt åskväder nu som då för att rensa den varma och dammiga luften. Stranden var ett självklart val, framförallt eftersom jag gick i simskola varje sommar. Jag kan inte minnas en gång då vi skulle behövt stanna hemma på grund av kyla eller dåligt väder. Det hände bara inte… eller?

Det är lätt att minnas de goda stunderna, det som gör oss nostalgiska och får oss att längta tillbaka. Att minnas det goda är en bra egenskap, men samtidigt inbjuder det också till en viss besvikelse – speciellt då bubblan plötsligt spricker. Det är då de mindre fina minnena tar fasta. De kanske hakar sig fast och humöret blir sämre och sämre och du ställer dig frågan: “Varför är vädret alltid så kallt, mörkt och regnigt i Finland?”

Visst, Finland hör till ett av de svalare länderna på vårt runda klot, men samtidigt är det ett av de länder vars klimat värms upp snabbare än det globala genomsnittet. Enligt en Yle-artikel från januari, var 2024 det fjärde varmaste året som uppmätts och temperaturerna var i genomsnitt 3,4 grader varmare än under den förindustriella eran (före 1910). En av orsakerna var dock att Finland hade rekordmånga varma dagar det året, med 71 dagar då temperaturen låg på över 25 grader celsius. Enligt artikeln var det dock vanligt att den årliga medeltemperaturen innan den industriella revolutionen låg på under 0 grader celsius. Nuförtiden ligger den nästan alltid över 0-gradersstrecket.

Så att klaga på det kalla vädret känns rätt onödigt. Visst, det vore kul om temperaturskillnaderna mellan årstiderna vore lite större och att vi faktiskt hade riktigt kalla vintrar och varmare somrar. Men sanningen är att vi kanske alla har ett litet finger med i det spelet. För den globala uppvärmningen är här för att stanna – om vi inte gör något för att försöka förhindra det. Det kanske är för sent att ställa allt tillrätta igen, men det finns ännu en chans att förhindra att saker och ting förvärras.

Kanske kan vi börja med att se det goda i vad vi ännu har kvar och vara glada för att vi ännu kan leva på vår planet. Kanske ger den positiva synen på vår värld en puff i rätt riktning för att rädda det som räddas kan. Kanske, är det både du och jag som är nyckeln till att återigen känna den fina nostalgiska känslan som vi upplevde under våra barndomssomrar – och ge våra barn chansen till detsamma.