• Arbetarbladet
• 16.06.2025
• 10:45

Inom den norska fackliga Landsorganisationen LO ökar medlemstalet hela tiden. Och det är framförallt de unga som väljer medlemskap i facket.

Det konstaterar en nöjd Are Tomasgard som är nybliven andre vice ordförande eller nestleder för LO i Norge.

Därmed motsäger den norska utvecklingen påståendet att ungdomen inte skulle bry sig om facket. Här går det i motsatt riktning jämfört vissa andra länder. Nämligen framåt.

Tomasgard betonar dessutom vikten av att det norska socialdemokratiska Arbeiderpartiet får fortsätta regera också efter stortingsvalet den 8 september.

Are Tomasgard är född 1968, utbildad till industrioperatör, och han jobbade vid företaget Norzink AS i Odda på Vestlandet fram till början av 2000-talet. Sedan avancerade han till LO-sekreterare för att vid LO-kongressen i maj i år väljas till sitt nuvarande värv som andre vice ordförande.

Med sina 1 027 000 medlemmar är LO en verklig maktfaktor i det norska samhället.

– Den fackliga organisationsprocenten ökar hela tiden. Och det är de unga under 35 år som står för halvparten av de nya medlemmarna som skriver in sig i facket, framhåller Tomasgard.

Tomasgard är övertygad om att orsaken ligger i att facket liksom arbetarrörelsen i dess helhet står för trygghet och stabilitet i tider av social oro och nedskärningar.

Efter det senaste stortingsvalet 2021 har det socialdemokratiska Arbeiderpartiets ordförande Jonas Gahr Støre varit statsminister. Först hade man det norska Senterpartiet som regeringskumpan. Men det partiet valde att hoppa av regeringssamarbetet i februari i år. Därefter har Arbeiderpartiet ensamt innehaft regeringsmakten.

Mellan åren 2013 och 2021 styrdes Norge av en borgerlig regering ledd av det konservativa Høyres ordförande Erna Solberg som i det kommande valet siktar på comeback som statsminister.

Inom den norska Landsorganisationen hoppas man dock att Arbeiderpartiet ska fortsätta som bärande regeringsparti också efter valet den 8 september. Are Tomasgard motiverar varför.

– Under Erna Solbergs tid som statsminister försökte regeringen stärka de icke-organiserade arbetstagarnas ställning vilket var ett slag mot arbetstagarsidan. Men med Støres Arbeiderpartiledda regering fick vi igen balans i trepartssamarbetet mellan regering, arbetstagare och arbetsgivare, framhåller Tomasgard.

Ett annat argument som ur facklig synvinkel talar för stöd till en fortsatt Arbeiderpartiregering är skattepolitiken.

– Arbeiderpartiet vill ha en rättvis fördelnings- och skattepolitik. De som förtjänar mest ska också betala mera i skatt, säger Tomasgard bestämt.

Han påminner samtidigt om att de största oppositionspartierna, det konservativa Høyre och det högerpopulistiska Fremskrittspartiet vill minska skatterna för de rikaste så att de kan bli ännu rikare.

– Statsminister Støre och Arbeiderpartiet tänker annorlunda. De strävar genom sin skattepolitik efter en rättvis fördelning av resurserna. Om de rikare bara blir rikare så ökar klyftorna mellan rika och fattiga. Och det sin tur leder till social oro i samhället, kosntaterar Tomasgard.

Han påminner om att folk i Norge framförallt betraktar LO som en löntagarorganisation som förhandlar om löner och arbetsvillkor.

– Det är också grunden för att LO ger sitt politiska stöd till Arbeiderpartiet.

Tomasgard är mycket nöjd med den LO-kongress som hölls i maj i år i Folkets hus i Oslo.

– Debatterna upplevdes som mycket angelägna bland delegaterna. Det handlade inte alls om någon nöjesunderhållning utan om att representanterna för de vanliga fackföreningsmedlemmarna hade en möjlighet att komma upp i talarstolen för att säga sin mening. Kongressdebatten kunde ibland till och med hålla på till klockan halv två på natten, berättar Tomasgard.

Som ett konkret resultat av den intensiva kongressen antogs bland annat ett dokument vid namn ”LOs handlingsprogram 2025-29”.

Solidaritet och rättvisa är de röda trådarna i programmet där det i klartext till exempel sägs att: ”LO anser att full sysselsättning bör vara det viktigaste målet för den ekonomiska politiken i Norge”.

Efter den lyckade kongressen vill Tomasgard nu blicka framåt.

– Jag har det intrycket att vi hittills tänkt alltför mycket i nord-sydtermer. Vi borde istället börja tänka i begrepp som öst-väst.

Tomasgard minns de tolv år han jobbade vid en zinkfabrik i Odda på Vestlandet. De åren gav ett perspektiv på behovet av grön och miljövänlig omställning inom industrin.

– En dag tar mineralerna slut. Däför måste vi satsa mer och mer på en återanvändning av mineralerna. Redan nu återanvänds en femtedel av järnet i Norge. Europa behöver mera återanvändning av mineraler. Detta är ett område där vi i Norden bör sträva efter ett ökat samarbete, anser Are Tomasgard.